Imorgon blir min lilla 3700-grammare Ettochetthalvt. Jag vet inte om jag trodde, för ett och ett halvt år sedan,att den här dagen skulle komma. Jag vet inte om jag trodde att vi skulle överleva, klara av det, make it thrue... men.. här är vi. Noomie är ett och ett halvt år. Jag har varit mamma i.... jättelänge. 
Samtidigt som det känns som om tiden sedan de där allra första, supervarma sommardagarna har gått väldigt fort har ju Noomie funnits hos oss för alltid! Jag kan inte fatta att det ganska precis är 2 år sedan vi gick ut offentligt med att Nomsan var påväg. För 2 år sen stod jag på jobbet o sa att jag skulle få en bebis inför alla mina kollegor. Idag står jag o säger att jag har en 1.5åring där hemma.... asså.... va?! 
 
Jag tänkte skriva ett inlägg om Noomie,men jag är för trött nu. Istället får ni en sån där gammal goding igen, om när Noomie fick sin första födelsedagspresent 😊 Tänk... det är ett halvår sen hon lärde sig gå!! 😄😍
 
 
 
 
 
 
I helgen var Noomies farmor Eva hos oss, och som vanligt skämmer hon bort barnbarnen. Ja Shaggy kanske framförallt. Han äälskar sin farmor! Och han fick grisöron, en ny leksak och såklart massa gos.. Noomie fyller ju snart år och Eva undrade vad hon önskade sig. Lite svårt att höra exakt vad Noomie ville ha, men jag, i egenskap av mamma, hade några idéer. 😉 Och vips hade Noomie fått sin första födelsedagspresent 😉
"Den måste hon ju ha nu, hon går tills hon fyller!" sa Eva.... 
 
Hon går med den lite stappligt än sålänge,men  hon packar den full med saker och reser sig upp fortare och fortare..... vi får väl se om hon går till sin första födelsedag, nu kan hon i alla fall öva! ☺ 
Mig skulle det dock inte göra något  om Nomsan kunde vänta lite med att gå.. hon har så bråttom och är så....... oförsiktig, så jag tror jag kommer få torka tillräckligt med tårar, och plåstra tillräckligt med små sår, ändå. Hon får gärna vara närmare 2 när hon börjar trava,så kanske nån form av självbevarelsedrift har vuxit fram 😎
 
//mamanéa