Inte alls farligt nervös tjej strax innan Magnetröntgen...
Jag hatar när jag inte vet vad som väntar mig, och nu hade jag inte mer än några bilder i huvudet frän gamla filmer eller typ Scrubs... Men det var en söt tant (sköterska) som tog hand om mig så det kändes rätt tryggt. Jag fick öronproppar och sedan hörlurar med mix megapol och så körde hon in mig i ett rör... jag trodde att det skullle vara mycket mer klostrofobiskt än det var, jag hade händerna på magen och då var det precis några centimeter till runt mig så det var nte så stort. . . Men mitt huvud stack ut lite så jag knde se taket men ganska snart låg jag o blundade oxh lyssnade på musiken o det var inte långt bort att jag somnade :P
Resultatet får jag om en vecka eller två och det känns skönt att ha det här gjort men tyvärr tror jag inte att det kommer visa något. Jag tror inte att det är något "synligt fel" på min rygg, som läkaren uttryckte det så fint senast. Smärtan jag har kommer jag nog få leva med tyvärr och visst jag önskar inte att jag får någon hemsk diagnos men samtidigt en smärtbild som bara är att lära sig leva med är inte så kul heller..... men vi får väl se.
Lämningen idag gick asdåligt. Helvete vilken ångest. Noomie grät o sträckte sig efter mig så jag tog henne från fröken o tröstade men det blev nästan på bara värre av att jag gav henne den falska tryggheten tror jag.... Fyfan. Tillslut tog fröken Noomie och gick iväg och det var nog lika bra för jag hade ju en tid att passa..... men fy vad jobbigt det var! Efter röntgen var jag såklart tvungen att ringa o fråga o jodå det gick bra, hon hade till och med sovit en stund! I en frökens knä men . . . .
Usch o fy... fick mig verkligen att fundera på varför jag utsätter henne för det här. . Kan jag inte bara vara hemma?! 😑
Samtidigt tar jag mycket hellre det här nu när hin ändå är rätt liten, än när hon är kanske 3-4 och så mycket mer medveten.... då skulle det nog vara jobbigare för henne, så det är väl bättre vi tar det jobbiga nu....eller.....? Jag vet inte. . . Men nu är det såhär det är.
//mamanéa
2 kommentarer
Becca
29 Sep 2016 10:58
Håller tummarna för att de hittar ett fel! Men också för att det inte är ett farligt fel och för att det går att fixa med en fis typ! <3
Johanna
29 Sep 2016 15:01
Vi håller tummarna att det är någon behandlingsbart! Och det med Noomie, jag lovar dig att om tre-fyra veckor kommer hon knappt hinna vinka av dig innan hon börjar leka med alla leksaker och kompisar :) och så fort du gått därifrån så har hon säkert sluta gråta(brukar vara så) :) du är ingen dålig förälder, Noomie mår inte dåligt av att få umgås med andra än mamma och pappa och hon kommer inte har några bestående men av att du lämnar henne på världens roligaste ställe med snälla pedagoger som erbjudet tröst, kompisar och massa nya leksaker ;) men vet att det är sjukt jobbigt i början när de gråter men det bästa brukar vara att faktist bara gå därifrån, hur elakt än det låter 😬
Kommentera