Alltså egentligen borde det stå "HUR mycket känslor?!".. (kan det rymmas i en 2åring alltså??) 
 
Imorse började dagen med mys som vanligt, jag o Noomie kollade på plattan (dvs hon kollade o jag sov). Efter en stund vaknar jag o tittar lite med henne, hon sitter nära i min famn o klappar mig helt plötsligt på kinden. "Jag klappar på dig lite mamma" 
 
Sen frukost, Noomie vill ha "göt. Linnonsyt. Å mlök" nemas problemas. Om det inte vore för att mamma inte lät Noomie hälla mjölken själv. "Vi kan hjälpas åt" tyckte jag men tvååringar kan liksom göra saker "häuwl!"
 
Äsch jag orkar inte skriva så detaljerat. Kan väl bara säga att det varit en berg&dal-bana idag och egentligen de senaste dagarna.. Hon har precis börjat sova i eget rum o inte vet jag om det är DET som ställer till det?! 
Ikväll tog Martin nattningen och lämnade först henne som vanligt men det var tusen springvändor upp så till slut satte han sig hos henne o då somnade hon på två minuter. Hon vill ju ha närheten 🤔  
 
Hon pratar mycket om förskolan också. Sjunger "förskolans sånger" alltså sånna som hon lärt sig där.. säger att förskolan är stängd men "en annan dag är den öppen igen!" "Jenny & Lena kan hämta nyckeln!" (Hennes pedagoger...) (Att förskolan ÄR öppen men att vi har semester...  den detaljen har hon inte stenkoll på 😉) Hon kanske längtar lite efter rutiner, ordning o reda, kompisar, aktiviteter..... så jag har försökt underhålla oss... Idag var vi i blåbärsriset med "fikaklubben" mina mammakompisar här i Klevshult. En av kompisarna börjar faktiskt på Noomies avdelning nästa vecka, och med det är ingen av oss föräldraledig längre vilket i-sig känns galet... lillepluttarna 💛 
 
Men... ah. Jag vet inte vart jag ville komma.... det gör lite ont i mammahjärtat att det är så mycket utbrott dagligen. Hon blir så ledsen och jag ser på henne att ibland förstår hon inte ens själv varför det blir som det blir. Vi är dock noga med att man säger förlåt i vår familj, må  måste få bli arg o det kan blixtra o dundra men det går snabbt över. Så även för Noomie. Vi säger förlåt, kramas o sen gör vi nått kul. Men.... ja det skulle kunna flyta på bättre helt enkelt... det är lite jobbigt att vara mamma nu. 
 
 
//mamanéa 

Kommentera

Publiceras ej