Det var väl nästan det första jag tänkte på när tåget rullade iväg från Klevshult ikväll. Oj vad jag hinner tänka på saker! Jag har visst inte så mycket tid att tänka nu förtiden i min vardag.. eller, jag tänker väl tillräckligt på jobbet så när jag är ledig är det rätt skönt att...bara vara. 😉
 
Att åka var iaf rätt jobbigt. Vi kom på häromdagen att det är nog en bra idé att förbereda Noomie på att jag skulle.... försvinna. Inte vara där. Dom förstår ju mer än vi tror dom små liven, och jag är övertygad om att risken var SKITSTOR att jag överför min separationsångest inför detta på Noomie. 
Jag har egentligen alltid svårt med avsked, måste kramas, sägs hejdå, dra ut på det lite...om det dessutom är någon som ska resa långt bort, som jag vet att jag inte kommer träffa på läääänge... Ja ni kanske förstår att jag tyckte det skulle bli jobbigt. Och det FÅR vara jobbigt men.. Jag vill att Noomie känner sin känsla, inte min. Förstår ni? 
 
I.a.f. Vi sa att jag ska åka tåget o hämta mormor, morfar och Elna.  Och det köpte hon absolut! 
Vi har pratat om det i 2-3 dar o Noomie fick vara med o vinka av mig o se att jag åkte med tåget.
Sen av en ren tillfällighet satt vi igår o kollade på "Daniel Toger" det handlar om en liten tiger o hans vänner som lär sig om olika saker, o i varje avsnitt är det en sång som upprepas som en liten ramsa för att komma ihåg. Just igår var sången "Vuxna kommer tillbaks", Daniel Tiger hade barnvakt och hans mamma o pappa kom tillbaka på kvällen...... tillfällighet men... så bra! 
 
Noomie tyckte det var spännande att jag skulle åka tåg o vinkade o gjorde slängpussar. Och Martin o hon busade när tåget åkte iväg så jag tror faktiskt hon tog det skitbra. Sen hade hon somnat rätt lätt också o det känns ju bra i mammahjärtat 😉😊
 
Nu är jag strax framme i Stockholm. En timmes väntan där sen hoppar jag på nattåget sista biten. Hoppas jag kan sova några timmar...
 
//mamanéa 

Kommentera

Publiceras ej