Sådär färglös som höstregnet som slår mot rutan när jag kör bilen hem från jobbet. Grått grått grått. Nog är träden fina alltid, de nästan brinner i gult och rött och orange, men vad hjälper det när himlen är grå och hela luften känns tjock? Usha. Och ändå kan jag inte säga att jag är i ett sånt där "neråt-läge". Nä jag mår rätt bra, ryggen känns okej fastän jag inte har tränat ordentligt alls det sista.
 
Typ.. Inte. Alls. Vi tog en runda i spåret hela familjen för någon vecka sen, men det är den löpningen som jag fått. Styrketräning gör jag inte heller, ush det känns s tråkigt och omständigt.. Sjukgymnastikövningarna gör jag ibland, iaf dom som inte kräver att jag ska lägga mig ner på golvet. Haha..åh... Jag har säkert gått upp några kilon igen nu, vilket i sig inte gör mig nånting, men jag känner ju att käderna sitter tajtare igen och jag har finnar i ansiktet.. Att jag aldrig låter mig själv lyckas gå hela vägen.
 
Jaja, jag är en gråmulen medelmåtta helt enkelt. Fasen.
//mamanéa
 
 

1 kommentarer

Becca

27 Oct 2017 20:50

<3 Man får ha grå dagar. Det betyder inte att man misslyckas. Du är kick-ass som tagit dig så här långt och tänk vilka lopp du har sprungit i år! Ha dina grå dagar, låt motivationen hitta tillbaka och sen sparkar du rumpa igen! :-*

Kommentera

Publiceras ej