Asså den här ungen och sluta med saker... det var ju samma historia med både välling och blöja.. och nu napp! Jag hade en föreställning om att det skulle vara bökigt och kämpigt och ledset barn och massa ångest för att man tar bort en trygghet. Men vet ni vad...?!
De senaste veckorna har det varit KRIG om napparna på kvällen. Inte för att vi försökte få henne att sluta, men för att Noomie ville ha JUST DEN nappisen. Den röda. Den med snögubbe. Den med rund... ja det var alltså inte en napp som var speciell utan bara det var DEN som Noomie tänkte sig just den kvällen. Hittade vi inte den hon sökte blev hon först jättearg men accepterade tillslut och somnade med en annan napp.
Men sen, kvällen innan vi skulle åka upp till Härnösand i påskas, så hittade vi inte "den röda nappisen" och ingen annan napp dög. Noomie skrek efter den röda och vi letade överallt och erbjöd henne säkert 3 andra nappar men tillslut sa hon "då vill jag sova UTAN napp!" Och så Noomie somnade utan napp.
Dagen efter, när vi satt på tåget jag o Noomie pratade vi om att hon somnat utan napp. Jag sa att snart är du ju så stor att du kanske kan sluta med napp, men Noomie var tveksam och sa att när hon fyller 6 år kan hon sluta med napp. Jag älskar barns tidsuppfattning.😆
Noomie har länge pratat om att hon önskar sig en "baddocka" och jag tycker det är fint att man får längta/önska sig saker ett tag o inte att allt bara trillar på en. Och med tiden måste man även lära sig att jobba för det man vill ha, som sagt, saker kommer inte till en av sig självt. Eller som mormor skulle ha sagt: gråsparvarna kommer inte hoppa in i munnen på dig.
Jag väkte en liten tanke att "om du slutar med napp nu när vi är hos mormor o mossa, så kanske den där baddockan väntar på dig när vi kommer hem"?
Jag trodde aldrig hon skulle köpa det. Jag väntade mig att det skulle bli tjafs om nappen varje kväll hela semestern men jag kände att jag var redo för det o nån gång måste man ju sluta. (Ni som aldrig ens gett napp till era barn... bra jobbat!)
När Noomie skulle sova sin middagslur på tåget, vi var utanför Uppsala, för jag känner igen de ängarna så väl. Satte jag upp henne i selen vi fått låna av Cissi & frågade "vill du ha nappen nu eller har du blivit en stor tjej"?
Stoj tjej. Sa Noomie, och somnade efter några minuters dansande i tågdunket.
Sen sa hon ingenting om napp på 2 dagar. Jag nämnde det inte heller. Hon var bara utan. Efter några dagar frågar jag henne vid frukosten "vad har du gjort med nappisen?" Och Noomie svarade helt odramatiskt "jag har slutat för jag har fått en baddocka"
När vi ringde Martin den kvällen frågade Noomie om Martin hade koll på hennes baddocka. "Ja då den sitter här o lanar med mig" improviserade Martin 😂
Sen följde några dagar när Noomie frågade om sin baddocka väldigt många gånger, och när vi skulle åka hem längtade hon efter sin baddocka.
Baddockan då är en av mina gamla dockor. Jag tänkte på "henne" redan i vintras när Noomie önskade sig en baddocka första gången. Dockan heter Emma, och mormor sydde MASSA kläder till henne. Unni hade en likadan, med lika mycket kläder (likadana kläder fast vi fick alltid i olika färgkombinationer) så det finns lite utrymme för den här dockan att hänga med ett tag 😉 och Noomie älskar den. Och har slutat med napp. En dag låg en napp på bänken och Noomie tog den i munnen. Hon gillade den och ville inte riktigt släppa men efter en stund påminde hon sig själv om att hon hade slutat och var en stor tjej nu. Sen gick hon o lekte med nått.
Så odramatiskt. Så självklart. Lyckades verkligen tajma in det där nappslutandet precis när hon var redo för det. Det känns riktigt riktigt bra gjort av oss! Även om.... det var viss muta inblandat 😂
//mamanéa
Kommentera