Mamanéa

Anledningen är gårdagens läkarbesök. Fy vad jag mådde illa innan jag kom dit. I  väntrummet kändes det som att jag hade feber i hela kroppen, jag fick plötsligt ont i halsen och när jag skulle resa mig o gå in till rummet då läkaren ropade mitt namn haltade jag av foglossningssmärtorna...

Sen fick jag berätta allting och läkaren ställde hundra frågor och undersökte mina stackars höfter.. Sen kom dommen; 

Sjukskriven på deltid i en månad framöver. Möjligt förlängning efter våra samtal framöver. Ny tid bokad till sjukgymnasten samt tid för samtalsterapi hos henne jag träffat ett par gånger.  

Ledsenheten jag kände var nog för att det är ett svaghetstecken att bli sjukskriven. Och jag är inte svag! Inte ska väl jag behöva utnyttja de skyddssystem som finns, de är ju till för svaga människor som behöver hjälp, inte för mig........... så kanske en självinsikt att okej, jag är inte så stark jämt och ibland behöver jag hjälp. 

Idag har ledsenheten dock lagt sig, och jag känner mer och mer lättnad över att situationen löst sig. Det sätter lite press på jobbet att få min vikarie up-and-running, och det blir såklart lite annat pusslande för att få dagarna framöver att matcha schemat. Men.... idag jobbade jag enligt denna nedsättning av tid och jag måste säga att det kändes väldigt bra!

//mamanéa