Nu är det gjort. Vilken tuff dag det var. Strax efter 07 satte jag mig i bilen o körde söderut. Nästan 2 timmar skulle det ta mig att komma till Klevshult. Som tur var, hade det snöat lite och var sådär gråmulet, inget härligt vårväder direkt.
Hela dagen känns som en begravning. Nivet, man skyndar sig till nått som man egentligen vill undvika. Ett sista farväl.
Jag gick runt i huset och kollade att allt var tömt. Öppnade varenda låda o skåp, och garderob. På alla 3 våningar. Det var skitjobbigt. Jag fulgrät o hulkade mig egenom processen. Det var själva begravningen. När man försöker gråta lite lagom fast hela kroppen skriker att det är fel och att man aldrig kommer överleva.. Tillslut ringde jag mamma för att komma på andra tankar. Jag gick ett varv i trädgården och garaget, och måste säga att jag är stolt över det jobb vi gjort med städning o tömning. Jag hoppas nya ägren håller med XD
Tillslut åkte jag till märklaren i Vaggeryd. Mäklaren strödde salt i såren o frågade om jag var redo. Egentligen var ju frågan helt obetydlig, överenskommelsen skrev vi på för flera veckor sen. Idag skulle bara pengarna bytas mot nycklarna.
När pappersarbetet var avklarat blev vi sittandes o snackade, jag o köparen. Det blev ett skönt såntdär "begravningsfika" när nostalgiska historier blandades med framtidsplaner. När jag gick därifrån hade jag den klassiska klumpen i magen av att ha gråtit förmycket, men också skrattat och fått ett varmt minne som avslut.
Jag kände mig så tacksam för allt vad huset gett mig, och jag tänkte att det var precis som en begravning. En varm känsla stannar kvar i kroppen och efter allt slit, all smärta och all ångest har jag nu fått ett sista farväl och kan börja gå vidare. Det kommer säkert komma dagar då jag känner större saknad. Ångest över saker som aldrig blev sagda/gjorda, och tunga dagar när jag undrar om vi valt rätt. Men just nu är minnena positiva och lugna.
Årsdagen för Gretas begravning var nyss, o det var nog tankarna på henne som satte igång mina tankar.. Jag hade sågärna velat berätta för henne, om flytten, om bebisen, om husförsäljningen. Du hade skrattat Greta, om du visste att vi skulle flytta till Linköping. Du hade hoppats att bebisen skulle få "ett svenskt namn" (vilket du inte tyckte "Noomie" är 🤣). Om jag hade ringt dig idag o sagt att jag kommer på fika hade du gett mig så mycket småkakor att jag inte skulle kunna gråta över huset. Åh. Jag tror jag ska baka en omgång av dina tobleronekakor.. Jag vet att du skrev ner receptet till mig, det ligger väl i någon flyttkartong....
Och idag låste jag dörren för sista gången, till mitt FÖRSTA hus.
//mamanéa
Kommentera