Mamanéa

Vaddå EN VECKA?! En vecka och några dagar?! whaaaat?? 

Den här veckan har sammandragningarna verkligen ökat och jag tror minst en liten stund varje dag att bebisen är påväg. Men nepp, sen lugnar det sig.. Jag har också drömt så konstigt, om förlossningar, om att jag blöder(och vaknar i panik o springer upp o kollar..), om pyyyyyyttesmå (alltså nils-karlsson-pysling-små) bebisar... Är väl hjärnan som håller på att förbereda sig på vad som är på gång gissar jag.. 

Vi försöker också förbereda oss.. En kväll var vi hemma hos Martins kollega, som kommer vara vår första livlina för barnvakt när bebisen ska ut. Dom kan vi ringa mitt inatten om det skulle behövas, och Noomie älskade att vara där! Dom har 5 egna barn, från 12 år till yngsta som är ett halvår, så det fanns leksaker, lekkompisar och två vuxna som är minst sagt vana med barn. Det känns ju superbra!! 😎❤ 

Hemma är det egentligen bara spjälsängen som ska monteras ihop, och babyskyddet som ska sättas in i bilen. Såklart finns det några saker jag skulle vilja köpa till BB-väskan, en liten mjuk bebisfilt och strumpor till bebisen, och så inneskor/foppatofflor till mig o Martin. Det är nog skönt att ha o såklart har vi haft sånna nånstans men blev de inte kastade i flytten vet jag ändå inte var de är just nu 😆

Det där med namn är dock inte klart, varken till pojke eller flicka. Jag hade gärna haft ett "unisex-namn" o jag har en favorit men det namnet finns redan i släkten så frågan är om det känns helt rätt när ungen är ute...... Annars ska vi ju ha ett namn på O (Linnea Martin Noomie) och då är det egentligen bara Olivia som har fastnat hos oss.. Det innehåller dock inget "N" som våra andra namn gör, och jag vill helst inte att det slutar på A....  Shit vad svårt det är! 😂

Några förslag till har vi men tiden får väl utvisa vad det blir. Skillnaden denhär gången är att vi har namn som skulle kunna passa både en pojke o en flicka, vi är inte helt låsta eftersom vi vet, att vi inte vet 😆 (Förra gången hade vi bara "Hugo", och var heeelt inställda på att det var en Hugo som skulle komma..)

Men, en vecka?? Jag är... verkligen inte redo för en förlossning! Jag har... mycket framgångsrikt hur länge som helst förträngt att en förlossning liksom kommer att komma oavsett. När jag pratat om det så har det känts okej, för det har känts så himla långt borta. Men nu är det inte så långt borta längre (även om det KAN vara en månad kvar..) men jag är verkligen inte redo! Den smärtan, den tröttheten, jag har ingen aning om hur jag ska klara det, jag är så trött och det känns som om kroppen redan nu har utsatts för för mycket med tanke på ständigt dåligt med sömn och att jag blir helt slut av det lilla jag måste göra. Gå o lämna/hämta Noomie är en fysisk utmaning, förskolan ligger alltså ca 8-10min promenad från lägenheten (i gravidtakt😂) och jag är helt slut när jag kommer hem igen..  

Men.. Jag tror jag är redo för bebisen. Jag tror jag är redo för ett litet pyre och för omställningen det kommer innebära att ha en liten plutt igen. Så förlossningen är ju bara tillfällig o sen är vi on the bright side of life, ellerhur? 🙈🤣

//mamanéa