Mamanéa

O i övrigt har helgen varit såå lugn. I lördags blev det några vändor till olika loppisar o lämnade in kassar med saker både här o där, och fortsatte rensa här hemma. Tvättkorg, någon?? 

Söndagen tillbringades i soffan. Jag hade sovit dåligt och bebisen hade nån form av träningspass så jag blev helt illamående... sov av o till hela dagen och vi körde lejonkungen-maraton o pizza... Slafsigt..😆

Det hjälpte ju dock inte min kropp som börjat göra ont igen som jag skrev om häromdagen.. Visst jag har inte gjort mina övningar så frekvent sista tiden, först var det väl förmycket annat med huset o flytten o allt, och nu känner jag mig bara så orörlig att ens tanken på att lägga mig på golvet för att "träna" känns.. såååå jobbig!!😭 Men jag kan ju inte gå o ha ont heller så jag fattar att jag måste ta tag i det. Idag. 

När det var dags för Shaggys kvällspromenad gick vi iaf ut hela familjen för att få lite luft. Noomie hade sååå mycket energi såklart, efter en hel dag inne. (Hon hade dock lekt en massa också, inte suttit i soffan hela dagen🤣) Det är skönt att vi har en liten park precis bredvid oss och där finns lite olika "lekgrejjer" o gungor så man behöver inte gå långt för en bra utomhusstund/utflykt.

Idag är det äntligen dags stt påbärja inskolningen för Noomie, hon är så taggad! Jag med, det kommer vara så bra för henne, och jag kommer få tid att fixa hemma/vila 🙈 Imorgon ska vi dock lämna över huset. Jag har sån ångest inför det. Då är det färdigt, finito, slut... ett kapitel av mitt liv som jag verkligen älskat kommer stängas. Jag vet vilka vänner jag har kvar, o fina minnen som inte kommer fastna i själva byggnaden. Men just nu är det hyset i sig som känns tungt att lämna. Jag kommer ändå åka dit en sista gång, gå egenom alla rum, kolla alla kökslådor... hoppas att det är dåligt väder så jag inte viöl gå ut i trädgården en sista gång och se både lökväxter o annat börja vakna till liv i rabatterna..men jag kommer nog kollapå det iaf. Min första egna trädgård. Le åt minnet av stenläggningen runt huset som blev så bra tillsist, när jag svärmor o noomie kämpade med att få dit alla stenar. Rabatterna som är fyllda med blommor från Skiren, som skulle bli sådär "klarar sig själva"odlade så man aldrig behövde göra mer än man ville för att det akulle vara fint. Förmodligen kommer jag än en gång svära över repet i trädet som Martin envisades med att sätta upp där... och jag kommer gråta några tårar för att det inte längre är där jag kommer tillbringa mina sommardagar, eller se mina barn växa upp.