Godmorgon!
Jag sitter o läser mina gamla inlägg här och funderar på hur jag tänkte för bara några veckor sen. Jag skrev i nått inlägg att jag trodde jag skulle sakna magen när bebisen väl kom ut. Sakna? Nej verkligen inte. När jag ser bilder nu på hur jag såg ut för 4 veckor sen tycker jag dock att magen är väldigt stor. Så stor upplevde jag inte att magen var,men jag antar att det är en annan sak nu när jag jämför med hur jag ser ut idag. Men sakna magen?! Nej faktum är att jag aldrig i hela mitt liv känt mig så fin och så stolt över min kropp som när jag för första gången efter förlossningen såg mig själv i spegeln.
Det var i badrummet på förlossningsavdelningen och jag skulle duscha. Jag såg härjad ut med håret helt ihopsnurrat, trassligt o stripigt på samma gång. Ansiktet var trött och man kunde nästan se hur jag svettats genom natten. Benen var bleka och orkade knappt bära mig. Och så magen. Platt (jämfört med dagen innan..) och hängig. Degig. Mjuk. Och så fin. Jag log åt min spegelbild och har aldrig varit så stolt över mig själv som just då. Helt otroligt. :)
