(Hehe, mamma på väg mot sin funktionärs-kontroll)
 
Så vart det äntligen dags för den omtalade tävlingsdagen, och jag skulle springa mitt första Trail-lopp! Jag valde den "korta" versionen på 9 km, syrran o en kompis till pappa (och typ 600 andra personer..) sprang långa, 2.1 mil. 
 
 
Här taggar vi o värmer upp före start... Elna o Sören startade kl 11. Jag skulle starta 11.30 o resten skulle vara funktionärer utmed banan så när första starten gått var jag själv och bytte om o ställde upp i startfältet... Jag var asnervös!!
 
 
Totalt osminkad, nervös och nästan på illamående av adrenalin.. sen gick startskottet! 
Jag höll mig ganska långt fram för att få en bra start och sprang första kilometern på 6 min. Det är ju doxk alldeles för fort för mig och när man springer terräng fårman dessutom lägga på lite mer tid/km... 
Det var lerigt. Stenigt. Backigt. Sandigt. Några små partier med "joggingsträckor" alltså typ vanligt elljusspår men mesta dels var ju bergshällar o skogsstigar. Eller, strax bredvid skogstigar..
 
 
EN BILD i alla fall på att jag FAKTISKT sprang... från mamma o pappas kontroll. Det var funktionärer på 25 utmarkerade ställen längs banan, vissa hade saft/vatten, andra hade bananer o energibars. Och vissa, som mamma o pappa, hade "bara" som uppgift att hejja på folk och skapa god stämning. Rätt mäktigt faktiskt med så mycket folk som hejjar på en ☺👌
 
 
Här var alltså mamma o pappas kontroll. Där var de, Åsa (Sörens fru..) Och Noomie hela dagen. Noomie hade somnat i selen när mamma bar henne på vägen dit, och sov sen i en sovsäck i ett litet "lektält" de släpat med sig som vindskydd. Sen hade Noomie grillat korv och lekt med stenar, jättemysigt låter det ju 😁 
 
Efter svett och kämpande kom jag faktiskt tillslut i mååål!! Loppet avslutades med att springa ner för stigar i skogen bredvid slalombacken, och sen klättra på bergssidan av slalombacken upp, innan man slutligen gick i mål. Den där klättringen var DÖDEN faktiskt, det skakade okontrollerbart i mina ben och min andning gick inte riktigt att få till en normal nivå. O då får jag ju nästan panik! Men, upp kom jag och efter det var det "bara slutspurten" kvar och då kunde jag släppa på lite o sprang in på en tid som jag faktiskt är riktigt stolt över; 
 
 
1.31.27 💪😋
Det är ju fan att jag inte kom under 1.30 😂 nejdå. Jag är toknöjd. Jag sa innan att så länge jag är under 2 h så är jag nöjd, men målet är på 1.5 h. Så min tid är helt klart godkänd. 😎 
 
När jag kommit i mål, drukigt en del, bytt om till varma torra kläder och börjat stretcha ut kroppen kom Elna! Hon galningen hade sprungit 2.1 MIL och såg såhär glad ut; 
 
 
Elna kom in som 17e tjejen på långa banan. Helt galet! Sååå bra jobbat och outtröttligt kämpat tjejen! Min SuperElna, så stolt jag är över dej 😍😘 
 
En stund därefter kom Sören, och när alla 3 var ombytta så åkte vi hem o tände bastun. "Funktionärerna" kom efter ett tag.. Det var riktigt härligt att basta o duscha riktigt varmt efteråt kan jag lova 😎😍👌
 
Det här var ett riktigt  roligt lopp och enda skillnaden till nästa år är att jag vill ha en springkompis med mig. (Klart som tusan att jag vill springa igen!) Visst det stod funktionärer utmed banan som hejade på och alla andra som sprang var trevliga o jag kände mig inte alls ensam, men just det där med att göra det tillsammans och ha nån som puchar en när man blir trött... Och inte minst kunna prata med det hela om efteråt, nån att dela upplevelsen med helt  enkelt.. 😊
Jag vill dock fortfarande inte springa långa. Det ska vara roligt, och visst jag hade KLARAT långa men det ska ju kännas kul och givande inte bara dödsjobbigt.. 😎 Mamma sa faktiskt också det, dom sista som hade kommit springandes långa banan förbi deras kontroll var helt slut och tyckte BARA det var jobbigt. Då har man ju tagit sig lite vatten över huvudet och hellre få en "bättre tid" på korta än att plåga sig fram på långa. Så tänker jag. 😉
 
Nu har jag inget mer lopp inbokat, o inte Martin heller.. får se vad vi ska hitta på för att hålla träningsmotivationen uppe.... 🤔
//mamanéa 

1 kommentarer

Becca

03 Oct 2017 09:14

Nästa år Néa! ;)

Svar: Helt klart! 😁
Linnéa Lundgren

Kommentera

Publiceras ej