Det är rätt rörigt just nu.
På jobbet är det vad vi kallar för PEAK. Det betyder egentligen fördubbling av allt, mer personal inne, mer gods som kommer in, mer gods som ska ut. Jag börjar också lite smått förbereda för att gå hem o vara föräldraledig, det innebär överlämningar och överföring av kunskap till de som kommer vara där när jag inte är det. Jag har inte ett sånt jobb riktigt så det går att slänga in en vikarie från en dag till en annan. Det är en spännande process men också nervöst att få med allt och ge bra förutsättningar till mina kollegor.
På hemmaplanet är det rätt tufft att leva detta delade liv, när Martin är borta på veckorna. Nu har det dessutom varit flera veckor med helgarbete, alltså har han varit borta ännu mer.
Det är ändå praktiska saker som ska ordnas med, sotaren behövde komma hit, bilen ska in på verkstad, mat ska lagas, huset städas, kläder tvättas, hunden rastas osv. Det är en hel del av det som faller på mig kan man säga.
Detta och så en 3.5-åring. Ibland är hon hjälpsam och följsam (ush vilket hemskt ord att beskriva någon med..) men jag menar att vi ofta har en bra balans och hjälps åt för att få vardagarna att gå ihop. Men lika ofta vill vi olika saker, och det är otroligt frustrerande. Noomie kan både skrika, slåss o spottas, och mitt tålamod försvinner också snabbare än vanligt. Det leder till att vissa småsaker blir till krig, och andra saker släpper jag för det går inte att kriga om allt.. Noomie sover i våran säng typ jämt nu, den striden har jag lagt ner...
Allt det, och så mitt "välsignade tillstånd". Det var en av mina nuvarande kollegor som sa så till mig när jag var gravid förra gången. "Vi ska komma ihåg att detta är ett välsignat tillstånd.." det kändes inte speciellt välsignat i den stunden kan jag säga.. XD
Humörsvängningarna är inte så extrema som förra graviditeten, jag känner mig själv betydligt bättre framförallt och kan balansera mer. Däremot är tålamodet i princip obefintligt, jag blir arg för ingenting.
Jag hade ju rätt tidigt väldigt mycket problem med ryggen sist, vilket bottnade i de långdragna ryggproblem jag haft sedan tonåren. Jag minns att jag i v13 (med noomie i magen) gick ett varv i spåret med mamma o fick så ont i ryggen att jag inte vågade gå långt mer efter det. Den här graviditeten joggade jag samma runda i v13, och det kändes helt okej. När jag var ensam hemma den där veckan Noomie var i Norrland, gick jag den rundan 2 gånger.
Det är såklart hormoner som faller lite annorlunda den här gången, men till stor del vill jag också tacka mig själv och min sjukgymnast för drygt 3 års ihållande sjukgymnastik. Det är klart att det gett skillnad, daglig träning med småsmå övningar, i perioder har jag varit mer o ibland mindre engagerad i övningarna o passen det ska erkännas. Men ca 1ggr/varannan månad i 3 år har jag träffat sjukgymnasten för att se över övningarna, lägga till och diskutera fortsättningen. Jag har också kommit igång o sprungit, förra sommaren klarade jag 1 mil! Men min nivå har legat på att ta mig runt ca 5km o känna att det är bekvämt. Jag längtar efter att komma upp i det igen.
Ändå vägde jag nästan 7 kg mer vid invägningen hos barnmorskan denna gång än vid inskrivningen med Noomie XD
Sen har vi bestämt oss för att flytta. Huset ska ut till försäljning efter jul och fram till dess behöver allt rensas. Kattvindarna står på tur, vet i hur mycket saker man samlar på sig på 5 år?! Där inne finns bland annat alla kläder sen Noomie var nyfödd.. kartonger med böcker o saker som packades ner när vi byggde köket för 2 år sen.. och en hel del grejjer som ställts dit istället för att tas om hand ordentligt under 5 års tid.
Våra garderober, källarförråden och torkrummet är redan städade ett första varv, en hel släpkärra har körts till tippen och ett par kartonger har gått till loppis... sen ska vi inte ens prata om garaget!! 🙈
Så... det är rätt rörigt just nu. Rätt tungt. Det finns inte mycket hjälp att få heller, min familj är långt bort, Martins är en bit bort. O alla har ju fullt upp med sitt. Att det är juletider och allt det innebär är ju inte direkt en hjälp i detta. Men från o med januari kommer jag vara ledig en dag i veckan. Så jag har bara 2 veckor kvar att jobba heltid! På... vem vet hur länge? Ett år, minst... 🤪🙀
Men, nu är det helg. I vardagsrummet leker Noomie med en kompis som sovit över(vi varit barnvakt till sen igår) o Martin grejjar frukost. Är nog bäst jag går upp och hjälper till, idag blir det först bus med tjejerna, sen står städning på schemat o ikväll är det dags för fest med min avdelning på jobbet! 😃💃
//mamanéa
Kommentera