Njaaaa vettetusan om det var så mycket kompis men... liten snok smög sig på mig när jag satt o solade vid en stig mitt i skogen, mitt i löprundan. Det händer grejer som jag inte orkar tänka på men som jag måste agera på, och tillslut orkade jag inte med mig själv mer. "Gå uuuuut!" Sa min sambo, som alltid fattar Mee än mig själv o så gick jag ut och gick. Och gick. Och gick. Och testade att jogga 500m! Och sen gick jag igen. Men känslan när jag joggade(lunkade?) De där 500m var SÅÅÅ SKÖN,jag kunde för en stund inte tänka på nått annat än att andas, inte springa för fort men ändå lyfta på fötterna i varje steg o ta mig framåt. Känslan var så skön. Efter att ha hört tusen TV-kanaler samtidigt i huvudet blev det liksom tyst och jag kunde bara höra "höger-vänster-höger" sakta sakt mantrande för mig själv. Eller egentligen räknar jag när jag joggar, ungefär som när man dansar! 🤣 1 2 3 4 5 6 7 8! 1 2 3 4 5 6 7 8 ....
Runt runt som nu ser! Så blir det när man för det första inte vet vart man vill, hur länge man vill gå eller riktigt vart man är 🤣 6 gånger stängde jag av tankarna i hjärnan och sprang 500m Så 3 km jogg totalt och 7 i promenadtempo!! Såååååå himlens skönt!
I fredags var det dock rosévin och charkbricka som stod i fokus. Rosévinets tid är här! Våren! Försommaren! Ååååh vad jag längtar efter varma dagar och långa nätter... och ett vaccin så vi kan resa och träffas och leva igen.
//mamanéa
Kommentera