Det är en sjukt vacker stad egentligen. När man inte behöver vara här o se den mer än nödvändigt 😆 Jag o Noomie gick längs vattnet igår, det är ju magiskt.. Vi var på tecnichus som är lite samma som "Tom Tits" i Stockholm som säkert många känner till. Noomie var egentligen förlite för det allra mesta men dom hade en "Alfons-avdelning"  som vi stannade i lääänge. Tänk Astrid Lindgrens värld, ni vet uppbyggda miljöer som i sagorna, fast temat var Alfons. Perfekt enligt Noomie 😎
 
Vi träffade också Tidda & Ilon, så mysigt! Mamma kom o åt lunch med oss o sen lekte vi mer innan vi promenerade runt halva stan för att söva barnen. Perfekt enligt mig. Jag är så himla glad att vi fått kontakt igen! Även en till kompis, Alva, som jag inte har träffat på.... säker 10 år!! Här jag fått kontakt med igen. Vi skulle faktiskt ha åkt dit idag, men förkylda ungar gjorde tyvärr att vi fick ställ in. Jag har egentligen inte haft så mycket kontakt med folk häruppe sen jag flyttade till Habo. Vi levde så olika liv. Tidda gifte sig tidigt o jobbade, Alva reste runt o pluggade på olika ställen.. Men nu har vi alla småbarn o är väl därför lite på samma ställe i livet igen o därför funkar det. Man har en trygghet med sig Iochmed allt man upplevde tillsammans i tonåren, men man har ändå nya saker att prata om och annat att göra tillsammans iom. barnen. Jag fick också barn först, vilket jag reflekterade över idag. Alvas är yngst så jag tänkte jag skulle köpa lite bebis-present o gick o funderade på vad jag har blivit gladast för........ asså, helt plötsligt hade jag massa erfarenhet som faktiskt kunde hjälpa dom andra. Rätt komiskt, jag var personen i vårt gäng som fixade o trixade allt jämt, styrde upp, detaljplanerade och tänkte på saker i förväg. Rätt typiskt att jag då också skulle gå o  få barn först. 😆 Jag har dock sällan kännt mig som en föregångare när det gäller det där med att ha barn. Jag är fruktansvärt osäker på hur hela grejjen funkar, o det har jag faktiskt varit hela tiden. Och det skumma är att när jag säger det eller är ärlig om hur svårt o obalanserat saker är eller har varit, är det sällan nån som förstår eller säger sig ha upplevt samma. Jag är väl knäpp. Jag tänkte att det skulle vara skönt för andra att höra att "det finns fler" men... ibland tycks jag vara ensam om hur tufft o skitjobbigt det var. Jaja. Nu blev det osammanhängande.. 
 
Det jag ville säga var att jag tog en fin bild på vattnet. Fint att gå vid vattnet. Jag är otroligt tacksam för att jag har hittat tillbaka till fina barndomsvänner i norr. För att vi nu kan conecta igen. 
 
//mamanéa 
Ooookej. Jag vet att ni tycker jag är galen. Men jag hade inte försökt om jag trodde det var omöjligt. Jag var dock jävligt nojjig imorse o inatt, som jag skrev tidigare. Jag är inne i en sån där fin period av galet snurriga tankar o massa hjärnspöken, så det gjorde inte saken bättre.
När vi stod på perrongen o väntade gick mitt huvud på jag vet inte vad -högvarv- och till o med min PULSklocka trodde nått var på gång då pulsen var så  hög att klockan startade en automatiskt "aktivitetslagring" dvs som den brukar göra när man går promenader eller typ går raskt på jobbet. O där stod jag helt still o bara väntade.... 😆
 
 
Dock när tåget väl kom, och vi så sakteliga rullade ut genom Klevshult så släppte nervositeten helt. Delvis var det Noomies min som spelade in också, snacka om att det lös i dom ögonen "vi åkej tåååååg!!!!" Berättade hon för två snälla tanter som satt på andra sidan gången 😆 wow.
Och så åt vi lite äpple o tittade ut genom fönstret. 
 
Alltså det har faktiskt gått riktigt bra. Förutom att vi var tvungna att stanna I Södertälje, högst uppe på den där himla bron som typ är 3-4 kilometer hög... njaa.. Jag sa ju att jag är i "en sån period" o överanalyserar allt men jag fick nästan panik av tanken att tåget skulle trilla ner i vattnet där och då. Höjdrädslan kickade in och jag fick en mindre panikattack egentligen... men vad kan jag göra än att titta upp i taket o vänta tills vi kört vidare? Ush. 
I skrivande stund är vi dock i skogarna någonstans i gränslandet mot Norrland, i alla fall om man frågar smålänningarna... alltså strax i Gävle. För mig får man nog passera Gävle innan man är i Norrland men.. aja.
Jo men det har gått bra. Tåg 1 var bara en timme, men där var allting så nytt o så häftigt så Noomie satt knappt still. Vi fikade lite frukt o provade tågtoaletten.. äventyr alltså! Andra tåget var jag lite nervös för att vi inte skulle komma på ordentligt.. dörrarna brukar vara ganska trånga o det är första gången som jag reser med den här vagnen så jag visste inte om den skulle gå in.. men det gjorde den! Så jag körde en tom vagn (beredd att fälla ihop om det skulle behövas) bar Noomie i selen på magen och på ryggen hade jag min scoutryggsäck. Och Noomies lilla haglöfs rygga fastknäppt på min stora.. Haha, måste ju ha sett förjävla knäppt ut. 😆 
Men på kom vi, o gick ganska snabbt bort till restaurangvagnen o köpte lunch. Första gången för mig som jag faktiskt köper mat o äter där. Jag brukar köpa fika eller möjligen en macka o gå tillbaka till min plats o äta. Men det kändes osmidigt att balansera tillbaka tre vagnar med hjälp av en enmetersmänniska.. efter maten var min plan att Noomie skulle sova. Men hon hade inte  tid. Allt annat var roligare och trots att vi vilade o gosade en stund kom hon inte till ro.
 
Tillslut kom vi fram till Stockholm o då skulle vi av tåget och till nästa. Där var Noomie trött o gnällig men jag selade upp o tänkte att hon somnar väl när-som-helst. Det gjorde hon dock inte utan skrek o slet sig så jag tillslut satte henne i vagnen istället o köpte oss varsin glass. Haha. Mama of the year 😆 nöjda o sockerfyllda letade vi rätt på tåget o jag blev som vanligt imponerad över hur egoistiska människor är. Jag hade ryggsäcken på mig o drog vagnen baklänges upp för trappan medans 10 personer stod o tittade på mig. När jag hade rullat sista trappsteget sa en man, som troligen tyckte jag tog för lång tid på mig, "du kanske vill ha hjälp?" "Näh nu är jag ju uppe!" Sa jag o log, men jag hoppas han och alla andra hörde min ironi. Dock fick de snart känna på lite karma för iochmed att jag var på vagnen först fick ju alla andra vänta när jag parkerade väska och fällde ihop vagn in på bagageförvaringen samtidigt  som jag försökte hålla koll på en övertrött-supergnällig och helt plötsligt supermammig unge! Ha! 
Bästa då var en tant, Noomie klättrade runt på hennes (alltså tantens) plats o tanten kunde såklart inte vänta fem sekunder utan började klaima sin plats med sin handväska som om Noomie var läskunnig o försökte jävlas genom att ta tantens plats.... Haha jaja, jag bara lyfte upp Noomie för jag var precis klar med vagnhelvetet o ryggsäcken som kan innehålla en månlandningspackning...
 
Sen satte vi igång ett avsnitt av Daniel Tiger både för att lugna mamman o få ner ungens aktivitetsnivå något o efter det tog jag Noomie i famnen o la jackan över oss så det blev mörkt o iaf lite avskärmat o så somnade hon på 2 minuter. Jag la ner henne o mörklägger lite med jackan, hon är ju varm som sin far den där ungen..
 
 
Nu ska jag se om man kan gå o köpa kaffe medans Nomnom sover... hmm.... annars får jag helt enkelt ta o vila lite jag med. Om 3 timmar är vi i Härnösand o jag längtar faktiskt asmycket!! Och det bästa är att på tåget här är det en hel del folk som pratar norrländska.. Tänk att jag hatat den dialekten så mycket förut.. Nu känns det som världens vackraste språk 😋😇 
 
//mamanéa 
Martin är iväg med jobbet inatt så jag o Noomie sover tillsammans i den stora sängen. Tur det. Jag packade det mesta igårkväll men hade så satans svårt att somna! Jag la mig vid 21:30 o låg säkert 2 timmar med mobilen för att hitta ett lugn. Kollade mer på tradera, läste en blogg till.. jag kunde bara inte slappna av  o somna. 
 
Sen vaknade jag klockan 4 med ett ryck. Kollade klockan o suckade.. låg o vred mig en stund men lyckades somna om till 06. Sen var det kört. Nu ligger jag här o väntar på att det blir dags att gå upp. 
 
Noomie vaknade en gång o var ledsen. "Jag vill ha en blååå!!" Grät hon, o sen somnade hon om. Knasig dröm. Sen vaknade hon till o var glad här nu efter 06 när jag var vaken. Hon fnös till lite som om någon sagt något roligt, sen fnittrade hon "hihihi" o sen blev det tyst. Haha så gulligt! 😁 😍
 
Nehe.. tåget går vid 10 idag, vi är i Härnösand 19. Det är snart dags att gå upp o fixa klart allt. Det blir kul att komma iväg, onödigt att jag inte fått sova ordentligt innan dock...... 😆
 
//mamanéa