Inte än!
Idag vore ju det perfekta datumet för att matcha Noomie, "sista maj o sista mars" men.... än så länge väldans lugnt.
Vi handlade igår jag o Noomie, gick på affärer, körde bil mellan affärer, lyfte ut henne ur bilen.. Klart jag kände trycket neråt och ibland lite sammandragning men.. sen.... inget. På kvällen när vi åt kände jag dock väääärldens sammamdragning, sådär så jag inte riktigt fick luft, o den satt i i flera minuter. men. sen. inget.
Så, det blir nog ingen bebis idag heller o i ärlighetens namn..... är det väl kanske lika bra XD Tvättberget har vuxit sig enormt för jag bytte lakan häromdagen men har inte tvättat upp.. och eftersom köket "renoveras" är det saker överallt och det kunde ju vara skönt att få undan lite innan bebisen kommer.. Imorgon är Martin ledig så då får vi förhoppningsvis en hel del gjort. Eller.. så föder vi barn. Vem vet..? 😂
Och vore det inte för datumet hade jag verkligen inte brytt mig. Jag har snöat in så på att det ska vara ett "bra datum" och ångesten det ger mig redan i förväg på att ha någon random dag känns inte bra. Eller första april. Alltså snälla. OM det nu blir så så lova mig att Du aldrig kommer säga "lilla aprilskämtet" eller liknande till mitt barn... åh stackare.. 😑 Men man kan ju inte styra över det. Som sagt. Nu har jag verkligen försökt att dra igång det de senaste dagarna, fast jag vet att det inte finns nån mirakelkur. Den kommer när den kommer. Och som sagt, jag har egentligen inga problem alls med att vara gravid ett tag till. Dethär tillståndet känner jag ju liksom. Visst jag har ont, svårt att gå och är rätt orörlig i allmänhet, men jag vet vad jag har snarare än vad jag får. 😆 Jag menar hur charmigt är det med vakennätter, läckande bröstmjölk som luktar i hela sängen, för att inte tala om alla blöjjor?! Klart jag längtar efter det där lilla lilla knyttet, men.. det är ju endel meck med små också 😂 och som en vän sa för ett litet tag sen "man förfaller ju liksom lite när man får en bebis".....japp. jag = som fan. Både psykiskt o fysiskt. Den psykiska biten har jag garderat för. Förberett mig. Föreställer mig ingen rosa flufffluff-period, vet vad som triggade vad sist, har skaffat ny samtalskontakt här i Linköping för att trygga upp, har inbokade träffar med henne för att inte riskera att "falla dit"... Sen vet man väl aldrig hur hormonerna slår en.. Jag vet att jag gick runt o grinade ohämmat dag typ 2-6 när Noomie var nyfödd.. Skitjobbigt. Och det kan jag ju inte nu? Väl? Jag menar för Noomies del, hon kan ju inte bara se mig så... ledsen fast jag är glad? sjukt förvirrande för henne tänker jag XD Det är ju svårt att ta in för en annan 😂
Den fysiska delen med att inte prioritera att duscha, inte palla sminka sig, gå runt i extremt fula-kladdiga-illaluktande (bröstmjölk, bebiskräks, bajs...) kläder känns... inte heller så lockande. Nu när jag varit hemma på heltid drygt en månad har väl klädvalen blivit mer o mer bekväma iförsig men.. Å andra sidan är det typ 2 månader till sommaren då det är helt okej att gå runt i nån bekväm klänning och håret i en knut 😂 O första två månaderna kan jag faktiskt leva med lite mer kaos och personlig nerprioritering.
Ja nä men som du kanske förstår lite bättre nu, jag har inte bråttom med att få igång förlossningen. Jag vill bara att barnet ska få ett bra födelsedatum som är lätt att komma ihåg utan att vara "första april". 😎🙄
//mamanéa
