Nu Småsparkar det lilla livet i magen. Ibland hickar hen, det känns som ännu mindre sparkar, bara lite kluckande. Men nu kommer det en fot,eller är det kanske en hand -eller ett knä- och kickar lite lätt mot magen. Det känns fantastiskt och sååååå mysigt! Tänk att dagen närmar sig då du äntligen är här lilla skrutt. Snart får jag se dina ögon för första gången och känna dina andetag. Jag undrar så om du får din pappas stora mun eller min lilla...
Tänk att jag älskar dig så mycket redan, och snart är du här......
 
Jag kan nog låta ganska obrydd många gånger. Säger att jag ska jobba till sista dagen innan beräknat, att jag ska vara tillbaka på jobbet efter bara några månader och att allt är så lugnt. Jag älskar mitt jobb, och jag är inte så nervös inför föräldrarollen. Jag ser heller verkligen inget problem med att börja jobba igen så att Martin får vara pappaledig. MEN jag älskar det där lilla livet som jag snart får träffa. Jag längtar efter att se vad det är för liten person som finns där. Undrar om du är lika envis som jag?
Jag älskar hen mer än mig själv och jag kommer alltid göra allt för hen. Fast jag kanske låter som en kärlekslös livande moder. 
 
 
//Néa
Nu är det (mindre än..) två månader kvar! Vi går in i månad 8 alltså, och det är okej att kalla mig höggravid! 
Dock har jag en mycket liten mage, men det spelar ingenroll för enligt barnmorskans mätningar ligger bebisen precis på kurvan för hur stor den ska vara. En kurvbebis väntar oss alltså. 
 
 
 
Kurvbebisen hoppar o rör sig i magen på dagarna, och bara man känner den är det bra med den. Det är inte så kraftiga sparkar eller volter, men nog känner jag den allt. Ibland ser man på magen att hen vänder sig där innanför, det liksom vågar sig över hela magen. Det känns också kan jag lova :P
 
Jag har sammandragningar också. Mest när jag går har jag kommit på. Så när jag går den där kilometern från parkeringen till kontoret varje morgon, då spänner sig magen och jag går rätt stelt. Det är som att hela ryggen o rumpan spänner sig också. Jag vet inte, det måste väl hålla ihop allt antar jag ;)
 
Jag har någon form av foglossning. Det maler och molar vid svanskotan ungefär, precis som det gjorde i början av graviditeten när jag inte längre vågade gå i skogen med Shaggy. Åh vad jag längtar efter att gå i skogen med han igen............ Men nu antar jag att gravidyogan inte riktigt räcker till längre, o jag får acceptera att ha lite molvärk sista månaderna. Vad som dock är lite värre än molvärken vid svanskotan, är en ny form av foglossning jag börjat känna de senaste veckorna. Jag kan inte förklara det bättre än att det känns som om någon gett mig en rejäl spark rätt upp i .. mellan benen. Eller ni vet som när man gick balansgång på dom där bommarna i gymnastiksalen när man var liten, och tänk dig att man ramlade så där som man gjorde med ett ben på vardera sida om bommen........... så man blev sådär..... öm..... så känns det. 
Men inte hela tiden som tur är, utan lite till och från. Om jag har suttit ner en stund o sen reser mig och går, då gör det riktigt ont. Jag vet inte om det är bäckenbottenmuskulaturen (stavning?) som inte orkar hålla upp utan det blir lite för mycket tyngd på själva skelettdelarna kanske? Och att det är det som gör ont? 
 
Annars mår jag bra, börjar känna mig svullen i händerna och fötterna, men jag har alltid stödstrumpor på jobbet ;) Och trött är jag såklart, men nu är det bara några dagars jobb sedan är det PÅSK och då blir det såklart släktträff och kalabalik hos mormor & morfar :)
 
//Néa
  
Jahapp, så var det dags för andra delen av föräldrautbildningen vi går på. Tema: Amning & Anknytning
 
Finns väl inte så mycket att säga egentligen, att amma är bra. Så amma bör man. Typ så. tjohej. Jag frågade om det finns bra alternativ till amning, jag menar, såklart att jag vill amma (för det är liksom förutbestämt att jag vill på nått sätt....) Men tänk om det bara inte funkar? Tänk om jag inte producerar tillräckligt mycket mjölk för att bebisen ska bli mätt? Eller tänk om jag får så ont i brösten att det bara inte går? Man kan ju blöda, få rejäla sår eller riktigt riktigt ont. Tänk om?
 
Men nej, svaret man fick då var typ "Det bästa är att amma. Och det funkar, om man bara gör rätt och ger det tid ifrån början." Så, prettomorsor. Bara att kavla upp ärmarna och häva främ bröna!
 
Sen anknytning, ha bebisen hud mot hud. Spendera mycket tid på att lära känna bebisen.. Pappan ska hålla hud mot hud så mycket om möjligti början. Ja. Det låter väl... mysigt.
 
Nej men serriöst, jag vill gärna amma. Så jag kan få amma offentligt så det stör riktigt många. Det vore grymt.
 
//Néa