Nu Småsparkar det lilla livet i magen. Ibland hickar hen, det känns som ännu mindre sparkar, bara lite kluckande. Men nu kommer det en fot,eller är det kanske en hand -eller ett knä- och kickar lite lätt mot magen. Det känns fantastiskt och sååååå mysigt! Tänk att dagen närmar sig då du äntligen är här lilla skrutt. Snart får jag se dina ögon för första gången och känna dina andetag. Jag undrar så om du får din pappas stora mun eller min lilla...
Tänk att jag älskar dig så mycket redan, och snart är du här......
Jag kan nog låta ganska obrydd många gånger. Säger att jag ska jobba till sista dagen innan beräknat, att jag ska vara tillbaka på jobbet efter bara några månader och att allt är så lugnt. Jag älskar mitt jobb, och jag är inte så nervös inför föräldrarollen. Jag ser heller verkligen inget problem med att börja jobba igen så att Martin får vara pappaledig. MEN jag älskar det där lilla livet som jag snart får träffa. Jag längtar efter att se vad det är för liten person som finns där. Undrar om du är lika envis som jag?
Jag älskar hen mer än mig själv och jag kommer alltid göra allt för hen. Fast jag kanske låter som en kärlekslös livande moder.
//Néa
Kommentera