FÖR ETT ÅR SEDAN SKREV JAG DETTA:
Asså.. känslan när jag insåg att jag raderat hela den fina förlossningsberättelsen var så.. hjärtskärande faktiskt 😞💔 Jag ville framförallt ha det nerskrivet för min egna minnesbildsskull, jag vill verkligen komma ihåg den där magiska dagen/kvällen/stunden.. timmen! 😂 Så jag dka försöka igen, att skriva så detaljerat som möjligt utan att lämna ut mig helt.. men.. det var.. sååå häftigt!! 😎🤩
Först o främst har jag ju haft samandragningar tillochfrån lääänge, kanske sen vecka 30 mer "på riktigt" och dom sista veckorna när jag varit hemma o väntat har jag minst en gång om dagen trott att förlossningen var på väg, eftersom samandragningarna varit så starka. Men, de gjorde egentligen inte ont...
Det gjorde dom inte först nu heller. Jag o Noomie hade pysslat, och efter en stund blev jag så himla trött att jag fick lägga mig på soffan o vila. "Jag städar sen" tänkte jag (och mycket riktigt, 4 dagar senare fick jag städa upp det sista😆)
HÄROMDAGEN SKREV JAG KLART HELA FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSEN
HELA
Nu måste jag bara landa lite i hur mycket av den jag vill publicera, då jag valde att beskriva alla detaljer (som jag kommer ihåg) ganska ordentligt. Och jag vet inte, heeeelt utlämnad kanske jag inte vill vara ändå?
Jag ska läsa egenom det några gånger till, och sen kommer det ;)
Håll till godo!
//mamanéa
Kommentera