Ett litet frågetecken har krypi sig in här...... dethär med napp, när slutar man med den?
Med Noomie var det så himla självklart. dels ville hon ha nappen från dag 1, det fanns ALLTID nappar lite här o var som hon kunde få, och som tröst och snutte fanns nappen alltid som första alternativ. Till påsken innan hon fyllde tre. Då sa jag att om du slutar med napp nu när vi är hemma hos mormor o mossa, så får du en baddocka när vi kommer hem igen. På tåget den morgonen snuttade hon lite och funderade på det där med baddocka, och när jag skulle söva henne i selen i höjd med uppsala bad hon om nappen.
"Ska du ha nappen då, eller har du slutat med den och är en stor tjej?" Frågade jag, och såklart hade jag gett henne nappen om hon hade velat ha den.
"Sto tjei" sa Noomie bestämt, och har sen den stunden inte frågat efter napp. Och visst fick hon en baddocka när vi kom hem! Emma. Hon är numera storasyster till Olle (lite konstigt, för Olle fanns i vår familj innan..... men skitsamma.)
LOWE därremot.. är inte sådär superengagerad inappen. Kanske för att vi ammar? Han vill ju mycket hellre ha tröst av mitt bröst än den där syntetiska prylen om han är ledsen?! XD Såklart.... Men han har faktiskt aldrig varit supernappig. Nu de senaste dagarna har vi dragit runt en förkylning mellan oss, och Lowe har än mindre velat ha napp i munnen "i onödan". Dessutom har napparna liksom försvunnit överallt, jag tror jag har koll på var 2 st befinner sig just nu; en på mitt nattduksbord och jag tror jag såg en i Lowes säng.... Så sen vi kom hem från Skiren och jag o Martin pratat lite om det så har vi sagtatt vi lika gärna kan sluta med napp. Nu. Sagt o gjort. Han har inte fått nappen nån gång idag. Och det känns rätt skönt. Att inte göra det till en vana för att vi tycker det är smidigt med en ljuddämpare (japp, erkönner att det argumentet har varit starkt), och så blir det en "hang-up" sen. Lika bra att ta bort den nu innan det blir en grej för han. Om det går alltså och viinte känner att det blir fööör jobbigt med allt ljud.......... hehe. Jag hoppas ni hör min skämtsamma ton här. Och jag har flera kompisar i närheten som aldrig haft napp till sina barn, så ATT det går vet jag ju.. Själv hade jag dock napp lääääänge.Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit när jag slutade officielt, men mamma lät mig spara en och den hade jag gömd i flera år och gick och tittade på på "slutet" Den ligger faktiskt fortfarande i en låda, men jag har inget behov av att tittatill den längre ;)
Vad jag vill säga med det är bara: Det ordnar sig nog oavsett. Tillslut.
//Mamanéa
Kommentera