Mamanéa

Inte för att jag gjorde nått spexigt, jag fumlade med körkortet, drog en lam vits till receptionisten om att jag flåsade för att jag hade skyndat mig upp för trapporna (min tid var om 5 minuter, och mottagningen ligger på 5e våningen)

- Jaha, då får man bra kondition. Sa den rätt unga barnmorskan på andra sidan glasväggen, och pekade på scannern där jag själv skulle blippa mitt körkort. 

.... 

Det satt 3 tjejer i samma ålder som jag o väntade redan. Ja nu vet jag ju inte om alla 3 var 28 år, 9 månader och 23 dagar, men på ett ungefär. Sen hörde vi hur dörren öppnades och 2 röster pratade 

"JO men kom nu!" 

"Nej kolla där"

"Jaha men.. "

"Nä det står ju där!" 

Dörren stängdes o det kom in en tjej. Hon var född -96 hörde jag när hon anmälde sig med sitt personnummer. Som hon för övrigt inte kunde?! Vem säger "ehm... tionde september... 91"?! 🤣 nittioett nollnio tio säger jag ju 😂😂 I alla fall... sen kom det in en tant som presenterade sig, som om receptionisten väntat på henne "Jag heter Kerstin!" 

Inte ens då tittade mina jämngamla vänt-systrar upp och utbyter blickar eller småler. Jag sitter där själv och försöker fnissa respektfullt i tystnad och inser att hääär ska det nog mycket till innan man ser nån humor. 

Jag väntar på min tur i 25 minuter. Jag hade inte behövt springa upp för trapporna, vilket den törra receptionisten förmodligen visste redan när jag slet upp dörrhandtaget till korridoren. Men nu är det gjort, denna omgång cellprov. Viktigt att göra tjejer! Do it! 👌😎😅

//mamanéa